Äntligen...
Klockan är halv fyra och jag har äntligen fått lite tid för mig själv. Hoppas jag. Mille har vart gnällig hela dagen och nu på eftermiddagen har han varit övertrött och inte lyckats få ro till att somna, men så kom jag på att han somnar ju alltid i vagnen på hundpromenaderna så nu har jag stått en kvart och kört han fram o tillbaka i hallen och tillslut såg man ögonen sakta men säkert slå ihop. Så nu hoppas jag att jag kan få 1 timme eller 2 innan han vaknar.
Kanske får jag upp en tavla på väggen? Det återstår att se... ;-)
Milton när det är dags för vovvepromenix <3
